Markarbeten i vattenskyddsområden: tillståndet kommer före schaktet
För ett markföretag är en schakt ett vanligt jobb. Inom ett vattenskyddsområde kan samma schakt vara förbjuden utan tillstånd. Det är föreskrifterna för området som avgör, och de behöver läsas innan offerten skrivs, inte när maskinen står på plats.
Vad lagen säger
Grunden finns i miljöbalkens sjunde kapitel. Enligt 21 § får länsstyrelsen eller kommunen förklara ett mark- eller vattenområde som vattenskyddsområde för att skydda en grund- eller ytvattentillgång som används eller kan antas komma att användas för vattentäkt.
Enligt 22 § ska den som beslutar om området också meddela de föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheterna som behövs för syftet. Två detaljer i samma paragraf är viktiga för den som planerar arbete. Föreskrifterna gäller omedelbart, även om de överklagas. Och länsstyrelsen eller kommunen får ge dispens från sina egna föreskrifter om det finns särskilda skäl. Paragrafen ger dessutom möjlighet att föreskriva att skyltar eller stängsel ska sättas upp.
Lagen är alltså densamma i hela landet, men föreskrifterna skrivs för varje område. Det är dem man måste läsa.
Ett exempel: Vindelälvsåsen i Umeå
Vindelälvsåsens vattenskyddsområde i Umeå visar hur detaljerat det kan bli. Kommunfullmäktige fastställde området i februari 2016, och det är indelat i en vattentäktszon och tre skyddszoner. Föreskrifterna definierar schaktningsarbete som sänkning av marknivån för större anläggningsarbete än grundläggning av en enskild villa, eller till ett djup lägre än en meter.
I den primära och den sekundära zonen krävs tillstånd från kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd för sådan schaktning. Undantag finns för arbeten som prövas av miljödomstolen eller länsstyrelsen och för schaktning för byggnader som fått bygglov. I den tertiära zonen prövar länsstyrelsen i stället, och där gäller kravet först när schaktet kommer närmare än två meter ovanför grundvattnets högsta naturliga nivå.
Att vem som prövar kan skilja sig mellan zonerna är lätt att missa. En genomgång av Vindelälvsåsens vattenskyddsområde och dränering i Umeå visar hur det ser ut för en omdränering runt ett befintligt hus.
Det är inte bara schakt
Föreskrifterna för Vindelälvsåsen reglerar mycket mer än grävning. I den primära zonen krävs tillstånd för att anlägga nya anläggningar för utvinning och lagring av energi, som ytjord- och sjövärme, och för andra typer av borrningar. Även nya brunnar för enskild vattentäkt, maskinell markberedning, stubbrytning och upplag av grot, bark och timmer kräver tillstånd. Det är förbjudet att anlägga nya anläggningar för infiltration av spillvatten.
Kommunen sammanfattar själv att zonerna reglerar bland annat hantering av kemiska produkter, transporter av farligt gods, upplag, täktverksamhet, jordbruk, skogsbruk, avlopp, avfall och borrning. För täkter finns dessutom gränser mot grundvattnet. I den primära zonen får täktverksamhet inte gå lägre än tre meter över den högsta naturliga grundvattennivån, och i den sekundära zonen inte lägre än två meter.
För en entreprenör som arbetar med både mark, avlopp och energi betyder det att flera jobb på samma fastighet kan beröras av olika punkter i föreskrifterna. Ett tillstånd för en sak täcker inte nödvändigtvis nästa.
Kartan är inte alltid offentlig
En praktisk detalj gör det svårare. Umeå kommun visar av säkerhetsskäl inte zonindelningen för Vindelälvsåsen på de kartor som publiceras på kommunens webbplats. Vilken zon en viss fastighet hör till får man i stället fråga Miljö- och hälsoskydd om. Det är alltså inte säkert att man hittar svaret själv på nätet, och frågan behöver ställas tidigt.
Föreskrifterna har också ett undantag för akuta lägen. Den som måste agera direkt för att avvärja fara för människor, grundvatten eller miljö får göra det utan anmälan eller tillstånd, men ska då meddela nämnden så snart det går. Ett planerat arbete omfattas inte av det undantaget.
Så planerar man arbetet
För ett företag som tar uppdrag i eller nära ett vattenskyddsområde går det att göra till en rutin. Kontrollera om fastigheten ligger inom ett skyddsområde och i vilken zon. Läs föreskrifterna för just det området och notera vem som prövar varje åtgärd. Räkna in tiden för ett tillstånd i tidplanen och tala om för beställaren att den finns.
Exemplet från Umeå visar varför ordningen spelar roll. En omdränering av ett befintligt hus med källare går djupare än en meter, har inget bygglov att luta sig mot och hamnar därför under tillståndskravet i två av zonerna.
För fastighetsägaren är budskapet detsamma. Den som planerar markarbeten i ett vattenskyddsområde gör klokt i att fråga kommunen först och entreprenören sedan. Mer om hur zonerna styr vem som prövar schaktet finns i genomgången från Umeå.
Relaterade artiklar
Att kunna separera hemmet från arbetet är för många en stark anledning att återgåLäs mer


Vad kostar det att hyra en kompressor? Vilka maskiner har vi inne på projektet?Läs mer